Cenotaph of Baudelaire, kenotaf på Montparnassekyrkogården, Paris, Frankrike

Baudelaires kenotaf är ett skulpturmonument av José de Charmoy, lutat mot muren som skiljer kyrkogårdens västra del från rue Émile-Richard, mellan 26:e och 27:e avdelningen vid tvärgatans östra ände. Den stensatta poetfiguren med huvudet i händerna reser sig framför en hög ornamentik som går över i muren.

En offentlig insamling som Léon Deschamps startade i La Plume den 1 augusti 1892, tjugofem år efter Baudelaires död, finansierade monumentet. Kritikern Ferdinand Brunetière angrep projektet i Revue des Deux Mondes i september och ansåg Baudelaires verk osunt; tvisten fördröjde det i tio år. Auguste Rodin hade åtagit sig att göra skulpturen, men José de Charmoy utförde och skänkte den; den invigdes den 26 oktober 1902. År 2023 registrerades den som monument historique.

Den offentliga insamlingen inleddes i La Plume den 1 augusti 1892 av Léon Deschamps, 25 år efter Baudelaires död, och kommittén omfattade bland andra Stéphane Mallarmé, Paul Verlaine, Émile Zola och Algernon Swinburne. Kritikern Ferdinand Brunetière angrep projektet i Revue des Deux Mondes och ansåg Baudelaires verk osunt. Invigningen den 26 oktober 1902 leddes av Armand Dayot, med Marguerite Moreno och Clovis Hugues.

Minnesmärket ligger inne på kyrkogården bland andra gravar, så besökare bör klä sig respektfullt och röra sig tyst i området. Morgonbesök fungerar bäst när folkmassorna är mindre och naturligt ljus gör de uthuggna detaljerna lättare att se.

En kenotaf är en tom grav, vilket betyder att Baudelaire inte faktiskt är begravd på denna plats utan vilar någon annanstans på kyrkogården. Detta val understryker den konstnärliga hedern som ges poeten, skild från hans faktiska sista viloplats.