Cularo, Arkeologisk plats i Grenoble, Frankrike.

Cularo är den galliska ort som blev Grenoble. Synliga lämningar är avsnitt av en försvarsmur uppförd 286–292 under Diocletianus och Maximianus, av grova grå och beige stenar i murbruk, med mossa och små växter i fogarna och en rundad, ojämn överkant. En rundbågig öppning genom muren stängs av ett svart metallstaket med vertikala spjälor; bakom täcks en putsad yta delvis av klättermurgröna.

På 200-talet beordrade de romerska kejsarna Diocletianus och Maximianus byggandet av försvarsmurar för att skydda bosättningen från barbariska invasioner. Denna befästning blev en viktig del av imperiets strategi mot hot utifrån.

Namnet Cularo kommer från galliskan och betydde troligen ett „pumpafält“; i Dauphiné-dialekten lever ordet kvar som courla. Invånarna tillhörde allobrogerna, vid gränsen mot voconternas område: den som korsade Isère kom in i ett annat territorium.

Arkeologiska museet i Grenoble visar de viktigaste föremålen och dokumentationen från utgrävningarna på platsen. Det är den främsta platsen där besökare kan se fynden och lära sig om det arkeologiska arbetet som gjorts här.

Befästningsmurarna byggdes med material från tidigare strukturer, inklusive gravmonument och återvunnen sten från tidigare perioder. Dessa murar nådde tjocklekar på fyra till fem meter och visar hur romarna återanvände äldre material för ny konstruktion.