Les Trois Pierres dolmen, Dolmen i Saint-Nazaire, Loire-Atlantique, Frankrike

Les Trois Pierres är en trilitdolmen: två gnejsortostater på 1,94 m och 1,90 m bär en täckhäll på 3,45 m gånger 1,80 m, uppskattad till 7,5 ton. Några meter västerut står en granulitmenhir på över 4 m, och två lösa block ligger vid nord- och sydpelaren. Stenarna står på gräs i en liten plats i centrala Saint-Nazaire.

Dolmenen nämns första gången i en deklaration från 1679 av herren av Marsaint: prioriet i Saint-Nazaire skulle där betala sin avgift, hälften på en sten på Marsaints gård och hälften på stenar resta på ön Bois-Savary. Ogée ger en kort beskrivning 1778 och Jean-Baptiste Huet en fullständig 1801. Den klassades som monument historique 1889 och kallades länge prioratsdolmenen efter prioratet Saint-Jean-Baptiste som en gång omslöt den.

Namnen bevarar platsens historia: före revolutionen dolmen du Prieuré, eftersom den låg inom det inhägnade området kring Saint-Jean-Baptiste-prioratet, under 1800-talet dolmen de la Métairie eller du Bois-Savary. Alain de Bizeul använde först namnet dolmen des Trois Pierres. De övriga stenarna på platsen sattes upp senare; menhiren restes igen 1928.

Dolmenen och menhiren står på en liten plats i centrala Saint-Nazaire, vid korsningen rue du Dolmen och rue du Menhir, cirka 400 m väster om hamnen och 1 km sydväst om stationen. Stenarna ligger på gräs och bar jord intill en allmän gata och kan ses när som helst; marken runt dem kan vara ojämn eller lerig efter regn.

Dolmenen är en trilit: två resta stenar på 1,94 m och 1,90 m bär en 3,45 m lång gnejsplatta på cirka 7,5 ton. Menhiren intill, över 4 m lång och 5 ton tung, låg länge och restes på nytt i maj 1928 av Marcel Baudouin, som noterade små skålgropar på dess östra sida.