Saint-François Convent in Nice, Medeltida kyrka och torn i Nices gamla stad, Frankrike

Saint-François kloster är ett före detta franciskanerkloster i Nices gamla stad, av vilket endast rester återstår: klocktornet, koret och den östra sidofasaden av den tidigare kyrkan, registrerade som monument historique 1993. Tornet står vid rue de la Tour och place Saint-François nedanför slottskullen.

Franciscanerna bosatte sig i Nice 1239 och flyttade efter 1250 till foten av slottskullen, då mjölnaren Augier Badat den 17 november 1250 skänkte mark. Klostret skadades under belägringarna av Nice, särskilt 1705–1706, och efter 1792 gjordes det om till vaktstuga, domstolar och hälsomagistratens kontor. Klocktornet byggdes om 1836–1841 enligt arkitekten Joseph Verniers planer, med sten från Bon Voyage-stenbrottet och ett ur av Auguste Davin.

Kyrkan var först vigd åt det heliga korset och fick namnet efter Franciskus efter arbetena 1483. År 1477 lät brodern Louis Terrini resa ett kors på klostrets kyrkogård, där Place Saint-François nu ligger; det kallas Cimiez-korset. Anläggningen är sedan 23 juni 1993 klassad som monument historique.

Endast klocktornet, koret och den östra sidofasaden av den gamla kyrkan återstår; de skrevs in som monument historique genom beslut den 23 juni 1993. De ligger i hörnet av rue de la Tour och place Saint-François i gamla stan i Nice. Lämningarna ses från gatorna runt omkring, så planera besöket som ett kort stopp under en promenad i den gamla stadsdelen, inte som en klättring upp i tornet.

I kyrkan inrymdes på bottenvåningen en isfabrik och senare stadens renhållningslokaler, på övervåningen en biograf och därefter en danssalong. Klostret ropades in 1798 för 343 000 franc av Jean-Louis Truchi och Joseph Pollan och blev senare Hôtel de l'Aigle d'Or. Klocktornet förblev stadens egendom för att förses med ett ur.