Église Saint-Éloi de Dunkerque, Kyrkobyggnad i Dunkerque, Frankrike

Église Saint-Éloi är en långsträckt tegelkyrka där fönsterinfattningar, inre pelare och fasad är av vit sten. Interiören har fem skepp, det mittersta bredare, och en dubbel ambulatorium med fem absidkapell. Den nygotiska fasaden från 1889 har en brant gavel, två genombrutna fialer, ett rosettfönster och en spetsbågig portal.

Den ursprungliga kyrkan, invigd omkring 1443, uppfördes av byggmästare från Gent på S:t Johannes-hospitalets mark. År 1558 brände franska trupper under marskalk de Thermes kyrkan; endast tornet stod kvar. Återuppbyggnaden började 1559 under Jean de Renneville och avbröts 1585 på grund av penningbrist. Tornet blev stadens klocktorn och utrymmet mellan tornet och kyrkan gjordes till gata 1731. En klassisk fasad från 1785 av Victor Louis ersattes 1887–1889 av Adolphe Van Moës nygotiska fasad. Efter skador 1915 och 1917 och brandbomber 1940 restaurerades kyrkan och återinvigdes för gudstjänst 1977.

Kyrkan kallas "sandens katedral". Klocktornet mittemot, den ursprungliga kyrkans torn, tjänade som klocktorn, stadens klocktorn och sjömärke; det ingår i Unescos världsarv för Belgien och Frankrikes klocktorn. Mellan 1793 och 1795 infördes förnuftskulten i byggnaden.

Kyrkan ligger i centrala Dunkerque, med klocktornet – den ursprungliga kyrkans gamla torn – på andra sidan gatan; utrymmet mellan dem blev en offentlig passage 1591 och en gata 1731. Byggnaden är av tegel utom fönsterinfattningar, inre pelare och fasad, som är av vit sten. Det är en aktiv församlingskyrka, så besöket anpassas efter gudstjänsterna.

I kyrkans sakristia finns kvarlevorna efter kaparen Jean Bart (1650–1702), känd från slaget vid Texel. Eftersom större delen av inventarierna före 1940 förstördes, rymmer interiören nu föremål från 1700- och 1800-talen som överförts från kyrkan Saint-Jean-Baptiste.