Salon d'Hercule, Praktfull sal i slottet i Versailles, Frankrike

Herkulessalongen är en paradssal i slottet i Versailles dekorerad med marmorytor, bronsornament och en stor takmålning av Hercules förgudligande skapad av François Lemoyne. Rummet förbinder det kungliga kapellet i norra flygeln med grand appartement du roi på slottets första våning.

Rummet upptar övre delen av ett kapell som användes 1682–1710. Robert de Cotte började utsmyckningen 1712, men arbetet avstannade vid Ludvig XIV:s död 1715 och återupptogs 1725 under Ludvig XV med Ange-Jacques Gabriel som arkitekt. Rummet fullbordades 1736 och har sitt namn efter François Lemoynes takmålning Hercules apoteos.

Salen har sitt namn från Lemoynes takmålning, men på väggarna hänger två målningar av Veronese: Rebecka vid brunnen ovanför spisen av marmor från Antin och mittemot Festen i Simons hus, skänkt till Ludvig XIV av Venedig 1664, med ram snidad av Jacques Verberckt. Den senare fördes till Louvren 1832 och återvände 1961.

Salongen ligger på övre nivån av ett tidigare kapell och nås därför via slottets trappor, inte från bottenvåningen. Den förbinder kapellet i norra flygeln med mittpartiet och öppnar sig mot salon de l'Abondance. Den vetter mot öster och väster och är slottets största rum.

Rummet invigdes den 26 januari 1739 med en stor bal för att fira bröllopet mellan Ludvig XV:s dotter och en spansk infantil. Firandet markerade ett av de mest storslagna tillfällena under Ludvig XV:s tidiga regeringstid.