Enclos Saint-Césaire, Benediktinkloster i Arles, Frankrike

Enclos Saint-Césaire är ett före detta medeltida benediktinkloster i Arles som ursprungligen bestod av muromgärdade byggnader, en kyrka och en korsgång ordnad runt en central gård. Idag inkluderar de synliga lämningarna tjocka stenmurar och rundade valvgångar byggda i tidig medeltida stil typisk för södra Frankrike.

Grundades den 26 augusti 512 av ärkebiskopen av Arles, Caesarius, som insatte sin syster Caesaria som första abbedissa, och hette först Saint-Jean. Klostret upphävdes under franska revolutionen, såldes som nationalegendom 1792 och revs till stor del; de kvarvarande byggnaderna användes senare som hospis och är nu övergivna.

Klostret, först kallat Saint-Jean, fick namnet Saint-Césaire till minne av Caesaria, den första abbedissan och grundarens syster. Omkring 568–569 vistades Radegund, kung Chlothar I:s tidigare hustru, här under abbedissan Liliole, och Caesarius regel spreds sedan till klostret hon grundade i Poitiers. Vie de Rusticule nämner kyrkor inne i klostret, bland dem en som vigdes åt det heliga korset och senare åt ärkeängeln Mikael.

Klostret låg i sydöstra hörnet av Arles romerska stadsmur; de byggnader som klarade revolutionen användes senare som härbärge och står nu övergivna, utan visningsväg eller öppettider. Porten med en enda rundbåge, skulpterade kapitäl och en kornisch av utskjutande block syns från gatan; på den fläckiga vänstra pelaren är ett litet rött kors målat.

Sankt Caesarius regel spreds från detta kloster till det frankiska riket: Radegund, före detta hustru till kung Chlothar I, vistades i Arles omkring 568–569 under abbedissan Liliole, den tredje abbedissan, och förde regeln till sin stiftelse i Poitiers. Liliole dog kort därefter, och den 12 augusti 632 deltog ärkebiskop Theodosius i begravningen av den fjärde abbedissan, som senare vördades som helgon.