Belfry of Cambrai, Klocktorn i Cambrai, Frankrike

Klocktornet i Cambrai är ett gotiskt torn uppfört 1447–1474, omkring 62 meter högt och murat av ljusbeige stenblock. Utskjutande lister delar in tornet i avsatser; högt uppe sitter en liten kvadratisk del med en rundbågig öppning försedd med lameller ovanför tre höga spetsbågiga fönster. I hörnen står fyra skulpturer utförda av Marcel Gaumont 1922.

Tornets rötter går tillbaka till 1000-talet, med betydande återuppbyggnader under 1200-talet. År 1395 beviljade kejsar Venceslas officiellt tillstånd, vilket fastställde dess formella status i staden.

Cambrais utkikar, kallade gallus efter det latinska ordet för tupp, höll vakt från en kammare i kupolen. De meddelade om fientliga trupper, bränder, stadens portars öppnande och stängning och om utegångsförbudet, och slog timmar och halvtimmar; två tjänstgjorde från 21 till 6. De sista, Saliege och Caudron, skötte uppdraget till 1934, då klockorna elektrifierades.

Tornet är stängt för allmänheten på grund av trappan, så det går inte att klättra upp eller besöka insidan. Det ses bäst utifrån, från gatorna och torgen runt omkring, där höjden på omkring 62 meter framgår. Titta upp på de fyra hörnskulpturerna som Marcel Gaumont gjorde 1922.

De fyra hörnstatyerna är från 1922 och huggna av Marcel Gaumont, vinnare av Prix de Rome. De föreställer en frankisk hövding, en bågskytt ur stadens milis, Louise av Savojen, undertecknare av Damfreden 1529, och markisen de Cézen, Cambrais förste guvernör efter Ludvig XIV:s erövring. De ersatte figurer som branden 1920 hade gjort till formlösa massor.