Lycée Gambetta, Historisk gymnasium i Frankrike

Lycée Gambetta använder byggnaderna från det tidigare jesuitkollegiet i Cahors, öppnat 1604. Dess tegelklocktorn är 34 meter högt, varav 17 meter över taken; fyrkantigt vid basen övergår det i en oktagon och vilar på kapellets första travé. Tornet byggdes av arkitekten Antoine Chassagnard från Cahors enligt ett kontrakt från 1676 på 100 livres.

Skolan ligger på platsen för det jesuitkollegium som öppnade 1604, arvtagare till 1300-talets collège Saint-Michel; jesuiterna undervisade där till ett beslut av Toulouse parlement 1762 förbjöd dem. År 1765 blev det Collège Royal, förföll under revolutionen och ersattes 1796 av École Centrale du Lot, som 1803 omvandlades till lycée tack vare 60 000 franc från Joachim Murat. Genom ett dekret av president Sadi Carnot fick det namnet lycée Gambetta 1888; 1974 blev det en collège och 1977 antog det namnet collège Gambetta.

Namnet hedrar Léon Gambetta, en son av Cahors som 1870 organiserade motståndet mot den tyska invasionen; ett dekret av president Sadi Carnot gav skolan namnet 1888. Det 34 meter höga tegels klocktornet, varav 17 meter över taken, följer den regionala traditionen av tegelsklocktorn och vilar på kapellets första travé, kvadratisk vid basen och sedan åttkantig.

Sedan 1977 är det före detta pojklyceet Collège Gambetta, som tar emot elever från årskurs 6 till 3 (cirka 11–15 år). Centrums samskola är nu Lycée Clément-Marot, tidigare flicklyceum. Tornet, kapellet och salle de déclamation är skyddade som monument historique och ses därför främst från gatan utanför lektionstid.

Klocktornet är 34 meter högt, varav 17 meter över taken, och byggdes av jesuiterna enligt ett kontrakt från 1676 med arkitekten Antoine Chassagnard i Cahors för 100 livres. Gustave Larroumet, före detta elev och chef för Beaux-Arts, lät klassa det som monument historique den 12 augusti 1891.