St Winnoc's Abbey, Bergues, Benediktinklosterruiner i Bergues, Frankrike

Sankt Winnocs kloster i Bergues är en förfallen benediktinsk anläggning. Kvar står ett massivt rektangulärt torn av spräckligt tegel och sten, med två höga bågöppningar nära toppen och en stor spetsbågig nisch nedanför, samt ett fristående runt stentorn med högt mörkt koniskt tak och liten spira. Vid basen finns en låg stenmur och ett metallstaket.

Winoc, en munk från Saint-Bertin, grundade omkring 695 ett kloster i Wormhout, där han dog 717. Efter att det förstörts av vikingar lät Balduin II av Flandern omkring 900 bygga en kyrka i nedre Bergues och flyttade Winocs reliker dit. Mellan 1022 och 1028 grundade Balduin IV den skäggige benediktinkloster i Bergues, vars kyrkspira restes 1031.

Klostrets namn kommer från Winoc, den bretonske munken som ledde det första klostret i Wormhout och dog 717. År 1038 förde munken Balgar hit de engelska helgonen Oswald och Itisberghes kvarlevor, och 1058 tillkom den heliga Levinne. Abbotarna behöll seden att vigas i Saint-Bertin, och biskoparna i Thérouanne avlade ett högtidligt besök när de tillträdde.

Lämningarna står åtskilda på plan gräsmark: på ena sidan ett massivt fyrkantigt torn av tegel och sten, på andra ett fristående runt torn med högt mörkt koniskt tak. Vid foten löper en låg stenmur och ett metallstaket, med träd bakom. Båda byggnaderna betraktas utifrån; någon port finns inte kvar.

Klostrets namn lever kvar i två latinska former, Winociberga och Winoci mons, som också gav staden Bergues dess namn. Platsen förstördes av en brand 1083, enligt källorna anlagd av vävare, och återuppbyggdes 1106 med hjälp av klostret Saint-Bertin, påvliga legaten Bruno och Clemence av Burgund, hustru till Robert II av Flandern.