Belfry of Dunkirk, Gotiskt klocktorn i Dunkerque, Frankrike.

Dunkerques klocktorn är ett 58 meter högt gotiskt torn av ljusbrunt tegel med ljusare stenaccenter, kvadratiskt och terrasserat. Basen är 15 meter bred och smalnar av till 8 meter högst upp, på fundament 1,70 meter djupa. En spetsbågig portal med indragen dörr och en mindre välvd ingång ligger under en rund urtavla; högre upp leder höga smala ljudöppningar och en andra urtavla till ett platt tak med en liten flagga.

Här fanns redan 1233 ett vakttorn och en fyr, med eld nattetid och familjen Garcia som höll vakt i 600 år. Omkring 1450 höjdes tornet till 58 meter och blev klocktorn till Saint-Éloi. Kyrkan brann 1558 när marskalk de Thermes intog staden; tornet klarade sig och den återuppbyggda kyrkan förenades aldrig med det. Klockspelet från 1853 förstördes 1940.

Klockspelet spelas automatiskt varje kvart: vid hel timme kantaten till Jean Bart, sedan «Ta lire, ta loure» till melodin «Polichinelle», Dunkerques klockspelsmelodi och Reuze-melodin. De 50 klockorna, gjutna av Paccard i Annecy, hänger i tornet som fortfarande tjänar som klocktorn åt Saint-Eloi.

Tornet är vanligtvis endast tillgängligt genom arrangerade turer, så det är lämpligt att planera i förväg innan besöket. Klättringen innebär många trappsteg, så bekväma skor och en rimlig nivå av kondition är bra för dem som vill nå de övre nivåerna.

Klockornas största, bourdon Jean Bart, väger 7 ton; de 50 klockorna som göts av Paccard i Annecy väger tillsammans 17 ton. Sedan 2005 omfattar de fyra oktaver och utom vid konserter spelas automatiskt en kort melodi varje kvart.