Montagne de Lure, Kalkstensberg i Alpes-de-Haute-Provence, Frankrike

Montagne de Lure är en 42 kilometer lång kalkstensrygg i Alpes-de-Haute-Provence, med högsta punkten Signal de Lure på 1 825 meter. Södersluttningen är ljus kalksten genomskuren av raviner, norrsluttningen är bevuxen mergel. En väg från Saint-Étienne-les-Orgues går uppför förbi kapellet Notre-Dame-de-Lure, rest av ett 1100-talskloster.

Människor har funnits på berget sedan neolitisk tid, och vid chastelard de Lardiers, en kult- och pilgrimsort som kallades gallernas Lourdes, fortsatte verksamheten. Den romerska kolonisationen var sporadisk och begränsad till de bördigaste platserna, och under 1200- och 1300-talen övergavs byar i stor skala på grund av krig och vattenbrist. 1851 gjorde invånarna, övertygade republikaner, motstånd mot statskuppen och drabbades av hård repression; från 1943 inrättade René Char, chef för FFI:s fallskärmsavsläppningstjänst, släppzoner för allierat krigsmateriel här.

Bergets namn är Montanha de Lura på klassisk provensalska och Mountagno de Luro enligt den mistraliska normen. Under medeltiden kallades det ofta efter skyddshelgonen för katedralen i Sisteron: montagne de Sainte-Marie, de Saint-Thyrse och de Saint-Marius. Författaren Jean Giono, född och död i Alpes-de-Haute-Provence, besteg det första gången vid elva års ålder på en mula och skrev om det i sin första bok Colline (1929).

Skidstationen har stängt på grund av återkommande snöbrist, och sluttningarna används nu för skidturer och längdskidåkning. En väg går från Saint-Étienne-les-Orgues upp mot kammen förbi kapellet Notre-Dame-de-Lure, en rest av ett 1100-talskloster. På turistbyrån i byn kan cyklister låna utrustning för att ta tid på klättringen.

På toppryggen står en rödvitrandig mast och flera tunna vita master, synliga vid horisonten. Skidstationen nedanför stängde på grund av återkommande snöbrist och dess område används nu för topptur och längdskidåkning. Vägen upp från Saint-Étienne-les-Orgues är 17,7 km med 5,7 % stigning.