Saint-Aignan d'Orléans, Romersk kyrka i Orléans, Frankrike

Saint-Aignan d'Orléans är en före detta kollegiatkyrka i stadsdelen Bourgogne på Loires norra strand. Västfasaden har en brant gavel med ett stort spetsbågefönster med trepassspröjsverk, flankerad av smala spiror, och en djup spetsbågeport med mörka trädörrar. Interiöret har kryssribbvalv; två rader med tre glasmålningar vardera lyser upp de höga väggarna och längst fram står ett skulpterat stenaltare med statyer.

Ett kloster helgat åt Anianus fanns redan under första halvan av 600-talet; 651 lämnade dess abbot Leodebodus för att grunda Fleury på mark skänkt av Klodvig II. Efter ett vikingaöverfall 865 förstördes kyrkan i stadsbranden 999; bara kryptan som skyddade Anianus reliker återstod. Robert II lät efter tolv års arbete återuppföra den som en romansk basilika, invigd 1029.

Kyrkan är vigd åt sankt Anianus, Orléans biskop på 400-talet som enligt legenden förvandlade en handfull Loiresand till ett getingsvärm och drev Attilas hunner på flykten. Hans reliker, som förvarades i kryptan, brändes av hugenotter 1563; en korist, Jehan Minereau från Gien, räddade några förkolnade ben. År 1798, under revolutionen, blev byggnaden ett "Tacksamhetens och segerns tempel".

Kyrkan ligger i stadsdelen Bourgogne på Loires norra strand i centrala Orléans. Efter konkordatet 1802 återgavs den till gudstjänst och är i dag en vanlig församlingskyrka, så besök får anpassas efter mässorna. Kryptan, klassad som monument historique redan 1840, är den äldsta delen att leta efter.

År 1661 publicerade munken Robert Hubert vid Saint-Aignan en samling dokument om kyrkans historia, av vilka han hade förfalskat många; de vilseledde historiker i århundraden. Kryptan som överlevde branden 999, som förstörde staden, är det enda som återstår av den tidigare byggnaden.