Abbaye d'Écurey, Cistercienskt kloster i Montiers-sur-Saulx, Frankrike

Abbaye d'Écurey är ett tidigare cistercienskloster vid Saulx i Montiers-sur-Saulx. Av klosterbyggnaderna återstår abbotshuset från 1700-talet, gästhuset från 1746 och ett duvslag med spiraltrappa; en halvcirkelformad balustrad omsluter hedersgården. På platsen drevs ett gjuteri 1834–1986.

Klostret grundades 1144 av munkar från Vaux Abbey och fick stöd från närliggande adelsfamiljer. Byggnaderna genomgick flera arkitektoniska förändringar under århundradena innan de omvandlades till ett järnverk på 1800-talet.

Klostrets namn kommer från Escuraium eller Escureium, den latinska form som används i stiftelseurkunden. På 1400-talet utvecklade munkarna i Écurey tekniker för att utvinna och bearbeta järn, och mellan 1842 och 1901 göts dekorativt gjutjärn vid ett gjuteri på platsen, som stängde först 1986. Kyrkan Saint-Pierre-ès-Liens i Montiers-sur-Saulx bevarar en del av klostrets bibliotek och två målningar av Baltazard från 1775.

Byggnaderna och de arkeologiska lämningarna fick officiellt skydd som historiska monument 1993 och underhålls noggrant. Idag fungerar platsen som ett landsbygdscentrum med fokus på energiomställning och grönt byggande, så vissa områden kan ha begränsad allmän tillgång.

Platsen är nu värd för forskningsprojekt om nässelodling och energihållbarhet, en oväntad fortsättning av platsens hantverkstradition. Dessa moderna experiment visar hur historiska platser kan hitta nytt syfte i samtida diskussioner om miljö och resurser.