Abbaye de la Valroy, Kloster i Saint-Quentin-le-Petit, Frankrike

Abbaye de la Valroy är ett tidigare cistercienskloster i Barresdalen mellan Saint-Quentin-le-Petit och Sévigny, omkring 41 km norr om Reims. Inga klosterbyggnader står kvar; planlösningen frilades först efter första världskriget och några spolier förvaras i La Bouverie. Det synliga murverket är ett cylindriskt torn av ljusgrå och blekbeige block med bruten topp, ett litet rektangulärt fönster och en större oregelbunden öppning med utskjutande stenar.

Klostret grundades 1147 av munkar från Notre-Dame d'Igny och genomgick en stor ombyggnad 1423. Det var aktivt fram till sin stängning under franska revolutionen i slutet av 1700-talet.

Klostrets latinska namn, Vallis Regis (Val-le-Roi, ”Kungadalen”), påminner om dess kungliga beskydd: Hugues I de Roucy och hans hustru Richildis av Hohenstaufen, dotter till kejsar Fredrik I, grundade det 1147. Munkarna kom från Igny och tillhörde Clairvaux-filiationen. Klostret ägde gårdar i La Grange-aux-Bois i Sévigny, Montigny i Nizy, La Croix i Le Thour, Écoret i Chivres, Les Mortiers i Wagnon och Herbay i Signy-le-Petit.

Det tidigare klostret ligger i Barresbäckens dal mellan Saint-Quentin-le-Petit och Sévigny, omkring 26 km nordväst om Rethel och 41 km norr om Reims, nära byn La Bouverie. Inga klosterbyggnader står kvar; planen frilades först efter första världskriget, så leta efter grundrester i marken. I La Bouverie finns spolier från klostret.

Bombningsskador från första världskriget blottade de ursprungliga medeltida grunderna under de senare strukturerna. Denna oavsiktliga upptäckt gav forskare oväntad tillgång till detaljer om de tidigaste byggteknikerna och layouten.