Abbaye de Valcroissant, Cistercienskloster i Die, Frankrike

Abbaye de Valcroissant är ett före detta cistercienskloster i en dal cirka 5 km öster om Die, byggt av ljusbrun och grå sten. Kyrkan har en flat koravslutning med fyra kapell, varav ett används som sakristia, och ett runt fönster högt i fasaden. Ett trägalleri som nås via en yttertrappa ligger ovanför en välvd dörr, och klosterbyggnaderna, större än kyrkan, omfattar ett kapitelhus och ett refektorium med en rosett med tolv blad.

Klostret grundades 1188 som det åttonde och sista dotterklostret till Bonnevaux och fick aldrig någon större betydelse: det grundade inga dotterkloster och hade bara omkring tolv munkar, fem år 1551. År 1568 fördrev protestanter munkarna och klostret återbefolkades inte före upphävandet 1791. Efter revolutionen såldes det men bevarades till stor del; endast korsgången har helt försvunnit.

Det latinska namnet Vallis Crescens, ”den växande dalen”, ligger bakom det franska namnet Valcroissant. Munkarna fördrevs av protestanter 1568, och efter 1791 användes byggnaderna som jordbruk, där den avsakraliserade kyrkan tjänade som lager och för fårskötsel. Matematikern och filosofen Marcel Légaut köpte och restaurerade klostret på 1950-talet; hans son Rémy fortsätter arbetet med Amis de Valcroissant.

Klostret ligger cirka 5 km öster om Die i en dal under Glandasse. Det är fortfarande en fårgård med övernattningsmöjlighet, så besökare delar området med jordbruket. Korsgången är helt försvunnen; kyrkan, kapitelsalen, refektoriet och västra flygeln finns kvar och syns från gården.

Vattendraget i Valcroissant försörjde en av akvedukterna till den romerska staden Dea Augusta, dagens Die. Akveduktens specus, dess täckta kanal, återfanns på platsen i juli 1962. Klostret är betydligt yngre: det grundades 1188 av munkar från Bonnevaux.