Château d'Héricourt, Medeltida slott i Héricourt, Frankrike

Château d'Héricourt är en medeltida fästning där endast huvudtornet, kallat Spanska tornet, återstår, rest på en kalkstenskulle i stadens norra del. Tornet är murat av oregelbundna gulbruna stenblock med rödbruna hörnstenar och omfattningar kring öppningarna. Det har fyra nivåer: höga parställda fönster med mörka träramar högst upp och tre liknande par därunder, små kvadratiska fönster förskjutna åt höger och en bred välvd trädörr vid basen. Låga byggnader med röda tegeltak ansluter på båda sidor.

Slottet omnämns redan på 1100-talet och tillhörde huset Montfaucon till 1397 och huset Württemberg till 1793. År 1561 intogs det av trupper under Ulrich VI av Württemberg; en skildring nämner fyra torn, en vallgrav, en vindbrygga, fjorton möblerade kammare, sidenbonader med silverklockor och silverföremål värda fem till sex tusen franc. På 1700-talet revs det till stor del.

Johann Jakob Froberger, hovorganist hos hertigarna av Württemberg, bodde på slottet från 1663 till sin död 1667 som gäst hos prinsessan Sybilla av Württemberg, vars musiklärare han var. Kompositören av sviter och toccator för tangentinstrument tillbringade därmed sina sista år i Héricourt, som då tillhörde huset Württemberg.

Slottet ligger på en kalkstenshöjd i norra delen av staden Héricourt. Endast det stora tornet, kallat Spanska tornet, återstår, och dess tre våningar rymmer vardera en sal med öppen spis. Platsen är klassad som historiskt monument sedan den 15 november 1913.

Berättelsen om intagandet 1561 nämner en kanon som fördes till Montbéliard och kallades Bergère d'Héricourt, så stor att en man kunde rymmas i den och fem fot lång. Samma text räknar upp fjorton möblerade kammare, sidenbonader med silverklockor och silverföremål värda fem till sextusen franc.