Dolmen de Mané-Kerioned, Neolitisk dolmen i Carnac, Frankrike

Dolmen de Mané-Kerioned är en grupp på tre gånggravar av vittrad grå granit, resta på bar mark vid väg D 768. Två öppnar mot söder och ligger parallellt; den tredje mellan dem öppnar mot öster. Den största, över 11 m lång, är nedsänkt och lätt att förbise: kammaren vidgar sig päronformigt under takstenar; en hög resta sten står bakom till höger.

Dessa megalitiska strukturer byggdes omkring 3500 f.Kr. och räknas bland de äldsta monumenten i regionen. Arkeologiska utgrävningar 1866 avslöjade keramikfragment gömda under täckstenarna.

Det bretonska ortnamnet Mané-Kerioned betyder "småfolkets kulle"; i Morbihans folklore var dösarna hem för korriganerna, som kallas kerions i trakten. De tre gravarna låg i en enda långsträckt tumulus som avgränsades av stora block, och platsen kallas fortfarande Butte aux Lutins.

Platsen är öppen året runt och har markerade promenadvägar för enkel navigering. Bär bekväma skor och var beredd på ojämn mark.

1922, under en tredje restaurering, fann Zacharie Le Rouzic en häll i gravhögen med två inhuggna skaftade yxor. Den östra dolmen är över 11 m lång och har ristningar på sex av sina 27 stenar, bland annat sicksackmönster liknande dem i Kercado.