Royal abbey of Saint-Gildas Saint-Gildas-de-Rhuys, Benediktinabbot i Saint-Gildas-de-Rhuys, Morbihan, Frankrike.

Klosterkyrkan Saint-Gildas är den enda kvarvarande byggnaden av benediktinklostret. Dess romanska kor från slutet av 1000-talet och början av 1100-talet består av en central absid med koniskt tak, omgiven av radiella kapell med rundbågiga fönster. Skeppet byggdes om i nyklassicistisk stil efter 1699, och tornet flyttades till västfasaden och fullbordades 1705.

Enligt hagiografisk legend grundade Sankt Gildas klostret omkring 538 och ledde det till sin död 565; troligare är att munkar som påstod sig äga hans reliker grundade det. År 1008 lät hertig Gottfrid I av Bretagne munkar från Fleury under Sankt Felix bygga upp klostret igen; det invigdes den 30 september 1032 av Judicaël, biskop av Vannes. De bevarade romanska delarna av kyrkan dateras till slutet av 1000-talet och början av 1100-talet.

Kyrkan rymmer kvarlevorna av bretonska helgon, inklusive Saint Gildas och Saint Goustan, gestalter vars vördnad formade lokal religiös praxis genom århundradena. De snidade kapitälen med geometriska och växtmotiv avslöjar det hantverk munkarna tillförde sin vardagliga omgivning.

Klosterkyrkan ligger i byns centrum vid place Monseigneur-Ropert i departementet Morbihan. Den romanska absiden med sina strålkapell är den äldsta bevarade delen; långhuset byggdes om i nyklassisk stil efter 1699. Kyrkan blev församlingskyrka 1802 och klosterkyrkan är klassad som monument historique sedan 1840.

Filosofen Pierre Abelard tjänade som abbot från 1125 till 1133 och lämnade till slut efter att ha hamnat i konflikt med munkar han ansåg saknade disciplin. Hans tid här markerade en ovanlig stund då en stor medeltida tänkare ledde denna plats.