Abbaye de Lisle-en-Barrois, Medeltida cistercienskloster i Lisle-en-Barrois, Frankrike

Abbaye de Lisle-en-Barrois är ett tidigare cistercienskloster i Meuse, omkring 17 km norr om Bar-le-Duc. Av klosterbyggnaderna som revs mellan 1807 och 1825 återstår abbotshuset från 1755 och några byggnader utanför det forna området. Klosterkyrkan, som invigdes 1202, låg på ängen öster om den gamla borggården.

Klostret grundades omkring 1140 av Ulrich de Lisle och hans hustru Mathilde och inrättades först i Les Anglecourts med kaniker under abboten Eustache de Montiers-en-Argonne. Cistercienser från Saint-Benoît-en-Woëvre tog över 1150, och omkring 1160 flyttade gemenskapen till Lisle i Melche-dalen. Klosterkyrkan invigdes 1202; klostret förstördes 1567 under hugenottkrigen, byggdes upp igen, upplöstes 1790 och revs till största delen mellan 1807 och 1825.

Klostret har sitt namn efter platsen i Melche-dalen där munkar från Les Anglecourts slog sig ner omkring 1160, till minne av den förste grundaren. Gemenskapen var cisterciensisk, knuten till Morimond genom Saint-Benoît-en-Woëvre, och räknade oftast sex till tio munkar. År 1609 utövade abboten hög, mellersta och låg domsrätt över sina marker.

Klostret ligger i kommunen Lisle-en-Barrois, omkring 17 km norr om Bar-le-Duc i departementet Meuse. Av anläggningen återstår bara abbotshuset från 1755 och några byggnader utanför området, så besöket är kort och passar att kombinera med byn och landskapet runt omkring.

Klosterkyrkan, som invigdes 1202, hade ett fyrkantigt torn vid Notre-Dame-ingången med fyra stora och fyra små klockor. Abboten Jean VII Musnier fortsatte bygget av detta höga torn, som påbörjats av hans föregångare Nicolas IV Musnier, fram till sin död 1558.