Abbaye Notre-Dame de Langonnet, Kloster i Langonnet, Frankrike

Abbaye Notre-Dame de Langonnet är ett före detta cistercienskloster vars byggnader är ordnade kring en fyrkantig gård. Ett högt fyrkantigt torn med rund urtavla och spetsigt tak reser sig där två flyglar möts; väggarna mot gården har rader av välvda fönster och en arkad av rundbågar i bottenvåningen. Kapitelsalen är från 1200-talet och kyrkan invigdes 1789.

Klostret grundades den 20 juni 1136 av Conan III, hertig av Bretagne, och hans mor Ermengarde av Anjou, och tolv munkar från klostret L'Aumône i Loir-et-Cher bosatte sig där. Det förstördes under bretonska tronföljdskriget och byggdes upp igen mellan 1470 och 1518 av abbotarna Vincent och Henri de Kergoët. Större delen av dagens byggnader härrör från 1650–1780, och kyrkan invigdes 1789.

Klostret har sitt namn efter Notre-Dame och dess kyrka invigdes 1789 av abboten François Chevreul. Sedan 1857 tillhör det Helgeandskongregationen, vars missionärer 1880 drev en gymnasieskola och ett novitiat här. Den 7–8 augusti 1880 överfördes reliken av sankt Mauritius högra överarmsben hit från Carnoët inför 20 000 troende.

Klostret ligger sydost om byn Langonnet, vid vägen mot Plouray, i Gourins dekanat. Det tillhör fortfarande Congrégation du Saint-Esprit, så en del av anläggningen är inte öppen för allmänheten; fråga vid ingången vilka delar som går att besöka. Kapitelsalen i spetsbågsstil är från 1200-talet.

Napoleon I inrättade stuteriet genom dekret den 10 juni 1806, med fyrtio hingstar och tio avelsston. General baron de Wimpfen invände i en rapport den 28 maj 1807 och kallade Langonnet "det förskräckligaste ödemarken i Nedre Bretagne"; proviant kunde bara hämtas i Pontivy eller Hennebont. 1843 hade depån sjuttio hingstar.