Former Sainte-Eulalie-et-Sainte-Julie cathedral and its cloister, Romansk katedral med korsgång i Elne, Frankrike

Den forna katedralen Sainte-Eulalie-et-Sainte-Julie är en romansk kyrka på en kulle i Elne i södra Frankrike och en av de äldsta religiösa byggnaderna i regionen. Den är förbunden med en korsgång byggd i grå marmor med blå ådror, vars gallerier kantas av skulpterade stenkapitäl.

Elnes stift är belagt från 571, skapat av visigoterna, och den nuvarande katedralen påbörjades i början av 1000-talet; högaltaret invigdes 1069. År 1285 satte trupper under Filip den djärve eld på västportalen och plundrade byggnaden. Biskoparna fick 1601 tillstånd att flytta sitt residens till Perpignan, men stiftet stannade i Elne till 1801.

Katedralen är vigd åt de heliga Eulalia och Julia, och den västra portalen i marmor bär fortfarande spår av branden som Filip den djärves trupper anlade 1285. Ett litet rum, inspirerat av katedralen Saint-Étienne i Toulouse, användes för att låsa in skyldiga i 48 timmar tills de lugnat sig.

Byggnaden behärskar staden och omgivningen från höjden i övre staden, och uppstigningen är en del av besöket. Västportalen i marmor bär fortfarande spår av branden 1285, och korsgången, klassad som monument historique sedan 1840, besöks separat från kyrkan. Skeppet är mycket mörkt och får ljus främst genom de gotiska sidokapellens fönster.

Utgrävningar runt den nuvarande byggnaden har avslöjat resterna av den ursprungliga 500-talskatedralen begravda under marken. Detta innebär att kullen redan var en plats för gudstjänst långt innan murarna som besökare ser idag byggdes.