Poitiers Cathedral, Katolsk katedral i Poitiers, Frankrike.

Katedralen Saint-Pierre i Poitiers är en hallkyrka i angovinsk gotik: ett mittskepp med två sidoskepp av nästan samma höjd och bredd som smalnar av mot väster. Fasaden i beige och grå sten har en mittgavel med ett rosettfönster, flankerad av två ofullbordade torn, varav det högre kröns av en spira. Byggnaden är 94 meter lång och mittvalvet når 27 meter över golvet.

Bygget började efter 1150 på initiativ av biskopen i Poitiers och kapitlet Saint-Pierre, och katedralen invigdes först den 17 oktober 1379. Den uppfördes i sju på varandra följande etapper utan fast plan, och i början av 1200-talet höjdes skeppets valv från 23 till 27,9 meter. År 1346 plundrades den av engelska trupper under earlen av Derby, 1562 skadades den av hugenotter och 1793–1795 användes den som förnuftets tempel.

Ändfönstret, Korsfästelsefönstret, fullbordades omkring 1165 och visar i den nedre fyrpassen Henrik II och Eleonor av Akvitanien hållande en modell av fönstret, bredvid scener ur Petrus korsfästelse. Korstolarna snidades mellan 1235 och 1257. Fram till revolutionen skötte ett kanonikkapitel den dagliga gudstjänsten här.

Katedralen ligger norr om baptisteriet Saint-Jean innanför den gallo-romerska muren, och dess västfasad vetter mot place Charles de Gaulle. Eftersom mittskeppet och båda sidoskeppen är nästan lika höga läses 1100- och 1200-talens glasmålningar i koret och tvärskeppet bäst på morgonen. På absiden syns märkena efter kanonkulorna som avfyrades från dynerna under belägringen 1569.

Branden på juldagen 1681 förstörde orgeln och skadade rosettfönstret, som återuppbyggdes 1687 i ett rikare formspråk nära rosettfönstret i norra tvärskeppet i Notre-Dame i Paris. Den nya orgeln påbörjades av François-Henri Clicquot, som dog på pingsten 1790, och fullbordades av sonen Claude-François, överlämnad i mars 1791.