Mas d'Azil-grottan, Visningsgrotta och arkeologisk plats i Le Mas-d'Azil, Frankrike.

Grottan i Mas-d'Azil är en 2 100 m lång hålighet i kalksten från övre thanetien på Arize flods högra strand. Den södra ingången, Porte de l'Arize, är 51 m hög och 48 m bred. En naturlig tunnel som är 420 m lång och cirka 50 m bred används av väg D 119, som följer floden i 410 m. Fotografierna visar en bred kalkstensbåge med en mindre öppning bredvid och inne ett strävt bärnstensbrunt tak över en grusig golvyta.

Platsen avslöjar bevis på mänsklig bosättning som spänner över 20 000 år, med upptäckter av verktyg, vapen och över 1 300 målade småstenar från förhistoriska perioder. Dessa fynd dokumenterar hur tidiga människor använde denna plats under många på varandra följande generationer.

Grottan gav sitt namn åt azilienkulturen, en epipaleolitisk kultur (cirka 12 000–9 500 år BP) känd för platta harpuner och med röd ockra målade stenar. Dekorerade gångar som Breuil-galleriet och Rengalleriet har gravyrer av bisonoxar, fiskar, hästbakdelar, ett stenbockshuvud och ett människoansikte; 1992 fanns nio människoframställningar registrerade.

Grottan ligger 1 km söder om byn Le Mas-d'Azil, på Arize flods högra strand i Plantaurel-massivet. Länsvägen D 119 går genom den naturliga tunneln i 410 m längs floden, så man kan köra bil genom grottan. Området ingår i Ariège-Pyrenéernas regionala naturpark, bildad 2009.

Grottan är en av mycket få i Europa som man kan köra bil igenom, vid sidan av Cuevona i Cuevas del Agua i Asturien, Spanien. Vägen D 119 följer Arize i 410 m genom den naturliga tunneln, som är 420 m lång och i genomsnitt 50 m bred. Bygget av vägen enligt en plan från 1857 förde de arkeologiska fynden i dagen.