Convent of the Cordelieres, Historiskt kloster i Provins, Frankrike

Cordelières kloster i Provins är ett tidigare klarisskloster, grundat 1248 på en kulle nordost om staden utanför stadsmurarna. Av klosterbyggnaderna återstår kapitelsalen och korets västra kringgång; korsgången klassades som monument historique 1846, resten av byggnaden 1960. De långa ljusa längorna med branta grå tak och en smal spira står bakom en låg mur med grind.

Klostret grundades 1248 av Teobald I av Navarra på en kulle nordost om Provins, utanför stadsmurarna. Hans hjärta begravdes i klosterkyrkan 1253, och 1270 och 1271 begravdes sonen Teobald II och hans hustru Isabella av Frankrike där. 1749 omvandlade Ludvig XV det till sjukhus och gemenskapen upplöstes under revolutionen. Korsgången klassades som monument historique 1846, resten av byggnaden 1960.

Detta var ett kloster för klarisser, inte för franciskaner: Thibaud I av Navarra grundade det 1248 för klarissorna och det bestod till revolutionen. Namnet Cordelières syftar på den knutna snodden inom franciskanfamiljen. Grundarens hjärta begravdes i klosterkyrkan 1253, medan hans kropp vilar i Pamplona.

Det forna klostret ligger på kullen Mont-Sainte-Catherine nordost om Provins, utanför medeltidens stadsmur och mittemot grevliga palatset. Byggnaderna rymmer i dag arkiven för Direction du patrimoine et des monuments nationaux och en turistskola, så de är inte öppna som museum. Från klostertiden återstår kapitelsalen och den västra koromgången. Man tar sig dit till fots från övre staden; anläggningen ses från grinden och de terrasserade stödmurarna.

Klostret var ett klarisskloster, inte ett franciskanerkonvent, och hade ingen koppling till Cordeliersklubben i Paris. Grundaren Teobald I av Navarra dog 1253; hans hjärta begravdes i klosterkyrkan och kroppen vilar i Pamplona. Även sonen Teobald II (d. 1270) och hans hustru Isabella av Frankrike (d. 1271) begravdes här, men kyrkan förföll under hundraårskriget och inga gravar finns kvar.