Apokalypstapeten, Ulltapet i Angers, Frankrike

Apokalypsen i Angers består av sex yllepaneler vävda i Paris mellan 1377 och 1382, nu visade i en sal på Château d'Angers. Varje panel är omkring 24 meter bred och 6,1 meter hög, och de sex rymde ursprungligen 90 scener med omväxlande röda och blå bakgrunder. Där syns änglar med gloria som håller långa stavar, röda fjälliga drakar genomborrade av lansar och vid vänsterkanten en ljus arkitektonisk ram.

Ludvig I, hertig av Anjou, beställde tapeten omkring 1373 av den parisiske köpmannen Nicolas Bataille, som lät väva den i Robert Poinçons verkstad efter teckningar av Jean Bondol, Karl V:s hovmålare. Den fullbordades 1380 eller 1382 till en kostnad av 6000 francs. René av Anjou testamenterade den till katedralen i Angers 1480; 1954 flyttades den till slottet i Angers.

Namnet kommer från Johannes uppenbarelse, vars anglo-franska gotiska cykel Ludvig I valde, delvis efter en handskrift han lånade av brodern Karl V 1373. I katedralen i Angers rullades bonaden ut vid påsk, pingst, alla helgons dag, jul och Sankt Mauritius, stadens skyddshelgon. År 1400 prydde den ärkebiskopsdömet i Arles vid hertig Ludvig II:s bröllop.

Tapeten hänger i ett galleri som byggdes för den 1954 av arkitekten Bernard Vitry på Angers slott, med ljus- och ventilationskontroller tillagda mellan 1990 och 2000. De sex delarna är vardera cirka 24 meter breda och 6 meter höga, så avsätt tid att gå hela längden och följa scenerna i ordning.

Tapeten överlevde revolutionen bara därför att den var vävd i ull och inte i silke eller metalltråd: många medeltida tapeter brändes för att återvinna deras guld och silver. Kanik Louis-François Joubert hittade den 1848 i ett fuktigt rum i det gamla prästseminariet i Angers, delad i femton delar och 58 scener monterade fyra och fyra utan ordning.