Saint-Martin du Canigou, Romersk kloster i Casteil, Frankrike

Abbotiet Saint-Martin-du-Canigou ligger på 1 055 meters höjd på Canigoumassivets västra sluttningar ovanför Casteil. Byggnaderna av grov brun och grå sten, täckta av grått skiffer och rödorange tegel, trappas längs en klipprygg. På högsta punkten reser sig ett fyrkantigt torn med välvda öppningar, och längre ner vetter en lång arkadgång mot en terrass. Klosterkyrkan består av två kyrkor ovanpå varandra; den nedre är nästan nedgrävd och delvis uthuggen i berget.

Guifred II, greve av Cerdanya, grundade benediktinklosteret; första omnämnandet är från 997, då bygget troligen började, och kyrkan invigdes den 10 november 1009 av Oliba, biskop av Elne. Guifred dog där 1049. Jordbävningen 1428 skadade byggnaderna och kortade klocktornet; klostret sekulariserades 1782 och stängdes under skräckväldet, varpå stenarna användes som stenbrott. Biskopen av Perpignan inledde restaureringen 1902, som fullbordades av dom Bernard de Chabannes mellan 1952 och 1983.

Klostrets namn kommer från Sankt Martin, som den övre kyrkan är vigd åt; den nedre kyrkan är vigd åt Jungfru Maria och kapellet i klocktornet åt Sankt Mikael. Sedan medeltiden fick varje ny abbot en mula vid sitt första inträde, en sed kallad droit de mule som ålades de underlydande församlingarna; senare ersattes den av fyrtio barcelonska pund, nedsatt till fem efter pesten 1434. Sedan 1988 sköter Saligprisningarnas gemenskap gudstjänsten och tar emot besökare.

Tillträde till platsen kräver förbokning för en guidad tur, eftersom individuella besök inte är tillåtna. Vägen till klostret innebär att klättra uppför en bergssluttning, så bär stadiga skor och förvänta dig viss fysisk ansträngning.

Klostret bevarar en ovanlig anordning: två kyrkor ovanpå varandra, den nedre nästan nedsänkt och delvis uthuggen i berget, med valv som sällan är högre än 3 meter. För den övre Martinuskyrkan, byggd omkring 1010–1020, måste de nedre kolonnerna inneslutas i fyrkantiga pelare för att bära vikten.