Île Saint-Louis, Flodö i 4:e arrondissementet, Paris, Frankrike

Île Saint-Louis är en parallellogramformad ö i Seine, 525 m lång och 250 m bred, strax uppströms Île de la Cité och förbunden med den via Pont Saint-Louis. Fyra kajer omger ön och rue Saint-Louis-en-l'Île löper parallellt med floden. De steniga kajmurarna har bröstvärn och en rad träd, bakom vilka fem- till sexvåningshus i ljus sten med grå mansardtak reser sig; vid östra änden står den gotiska kyrkan Saint-Louis-en-l'Île med två fyrkantiga torn, ett rosettfönster och en hög spira.

Två öar, Île Notre-Dame och Île aux Vaches, skildes av en arm av Seine när Ludvig XIII 1614 gav Christophe Marie i uppdrag att bebygga dem. Marie fyllde igen kanalen, lät bygga stenkajer mot översvämningar och drog raka gator; Pont Marie stod klar 1635. Hus uppfördes från omkring 1618, och från 1638 lät adeln bygga palats. Ön fick sitt nuvarande namn 1726 efter Ludvig IX.

Invånarna kallas Ludovisiens eller Ludoviciens. Namnet kommer från 1726, då ön vigdes åt Ludvig IX som kanoniserades 1297; under revolutionen hette den en tid Île de la Fraternité. I Hôtel de Lauzun vid Quai d'Anjou 17 bodde Théophile Gautier och Charles Baudelaire, som möttes i Club des hachichins.

Fem broar leder till ön: Pont Saint-Louis från Île de la Cité, Pont de la Tournelle och Pont Sully från vänstra stranden, Pont Louis-Philippe och Pont Marie från högra stranden. Ingen metrolinje går till ön; närmaste stationer är Pont Marie och Sully-Morland på linje 7. Rue Saint-Louis-en-l'Île är den enda gatan parallell med Seine, alla andra korsar den i rät vinkel.

Huvudgatan Rue Saint-Louis-en-l'Île är hem för det berömda glassstället Berthillon som har lockat besökare i decennier. Längs den står bevarade radhus från 1600-talet som visar hur förmögna familjer en gång levde.