Aqueduct of Hadrian in Athens, Romersk akvedukt i regionen Attika, Grekland

Hadrianus akvedukt är en romersk vattenledning på cirka 19,7 km, till största delen dragen i en välvd tunnel från området kring dagens Tatoi på berget Parnitha till en reservoar på Lykabettos sluttning. Tunnelsektionerna var omkring 0,7–0,8 m breda och 1,1–1,6 m höga. Den bäst bevarade brosektionen finns i Nea Ionia, på båda sidor om Kapodistriougatan nära Adrianeiou-torget.

Arbetet på akvedukten började 134 e.Kr. under Hadrianus och avslutades 140 e.Kr. under hans efterträdare Antoninus Pius, vars inskrift anger att han fullbordade och invigde det verk hans far påbörjat i det Nya Aten. Den 25 km långa ledningen gick från Tatoi-området till en stenreservoar på cirka 500 m³ vid foten av Lykabettos. Den fungerade fram till osmansktid, då Hatzi-Ali Haseki förstörde den; borgmästarna Kyriakos och Soutsos lät rengöra den och ta den i bruk igen.

Den latinska dedikationen på reservoarens propylon nämner Antoninus Pius som den kejsare som fullbordade och invigde akvedukten som hans gudomliggjorda far Hadrianus påbörjat i "Nya Aten". Den vänstra delen av inskriften förvaras i Nationalträdgården. Vattnet försörjde de romerska baden vid Zappeion och Nymfaion på Agoran.

Passagen är smal och låg, så besökare måste böja sig om de utforskar insidan, och förberedelse för trånga utrymmen är nödvändig. Besök under torra perioder när det är möjligt, eftersom vissa avsnitt kan ha stående vatten och hala ytor.

En del av akvedukten återupptäcktes 1870 och användes för att bevattna Kungliga trädgården, dagens Nationalträdgård. Den bäst bevarade brodelen finns i Néa Ionía på båda sidor om Kapodistríou-boulevarden nära Plateía Adrianeíou, men en del forskare tillskriver den en senare akvedukt från 400-talet.