Rogoi, Bysantinsk fästning i Grekland

Rogoi är en bysantinsk borg på en 29 m hög kulle på Lourosflodens norra strand, väster om Nea Kerasounta. Murarna följer grunden till akropolen i antika Bouchetion, och floden omsluter kullens fot i öster, söder och väster. Den medeltida ringmuren återanvänder de två första faserna av de antika befästningarna.

Kullen var akropol för Bouchetion, en eleisk koloni grundad på 600-talet f.Kr., plundrad 167 f.Kr. under tredje makedoniska kriget och övergiven efter grundandet av Nikopolis 28 f.Kr. Rogoi förekommer i Notitiae Episcopatuum som biskopsdöme under Leo VI (886–912), troligen återbefolkat på 800-talet. År 1338/9 tog rebellen Alexios Kabasilas borgen, som Andronikos III och Johannes Kantakuzenos blockerade till dess kapitulation. Den gick till Shpata-familjen och 1416 till Carlo I Tocco, och övergavs efter den osmanska erövringen 1449.

Namnet Rogoi kommer troligen inte från slaviska utan från ett siciliansk-grekiskt ord för spannmålsmagasin, vilket tyder på att sicilianska nybyggare fördes hit. Stiftet var ett suffraganbiskopsdöme under Naupaktos under Leo VI, och 2019 återupplivades titeln biskop av Rogoi för Filotheos Theodoropoulos, hjälpbiskop i Aten.

Borgen ligger på en 29 m hög kulle väster om Nea Kerasounta, på Louros norra strand, som omsluter kullens fot i öster, söder och väster. Medeltidsmurarna följer den antika akropolens grund, så leta efter de äldre stenlagren vid foten av den bysantinska ringmuren.

De medeltida murarna står på grunden till Bouchetiens antika akropol, vars befästningar växte från en 450 m lång ring kring 9 000 m2 till en yttre mur på 1 000 m kring omkring 37 000 m2. Den bysantinska borgen följer dessa äldre murars sträckning och återanvänder deras grund.