Órmos Navarínou, Naturlig vik i Messenien, Grekland

Navarinobukten är en liten, djup vik av Joniska havet i Messenien på Peloponnesos sydvästra kust, nästan helt avskild från öppet vatten av land. Ön Sfaktiria stänger den i väster som en väldig vågbrytare och lämnar det smala Sikia-sundet i norr och en bredare passage i söder. Pylos ligger vid dess södra strand; den nya fästningen Navarino (Neokastron) vaktar södra inloppet, den gamla (Palaeokastron) det norra.

Den 20 oktober 1827 besegrade en kombinerad brittisk, fransk och rysk eskader den osmanska-egyptiska flottan under Ibrahim Pascha i viken under grekiska revolutionen. Slaget säkrade Greklands självständighet från Osmanska riket. Massgravar finns kvar: ryssar på Sfaktiria, britter på Chelonisi och fransmän på Pylos holme.

Namnet Navarino kan enligt en hypotes komma från avarerna som bosatte sig i området. Vikens namn förknippas också med antika Pylos, säte för den mytiske kungen Nestor som Homeros beskriver i Odysséen; den moderna staden Pylos, grundad 1828, övertog namnet.

Viken är tillgänglig genom två kanaler: en bred södra ingång och den norra Sikiaspassagen, båda erbjuder skydd från Medelhavets vindar. Besökare bör vara medvetna om varierande vattenförhållanden och lokala strömmar.

Sfaktiria, ön som skärmar av viken, var skådeplats för ett slag år 425 f.Kr. under peloponnesiska kriget. I dag finns där en massgrav för ryska sjömän som stupade i sjöslaget 1827, en av tre minnesgravar vid vikens stränder.