Paleá Kokkiniá, Arbetarkvarter i Pireus, Grekland

Paleá Kokkiniá är en historisk arbetarstadsdel i norra Pireus i Grekland, inte en kyrka. Den gränsar i norr till Níkea, i söder till Lefka, i öster till Ágios Ioánnis Réntis och i väster till Maniatika, samt till Kamínia och Papastrátos. Hjärtat är torget Agía Sotíra med park, skolkomplex, gymnastiksal och basketplan; Thivónavenyn går rakt igenom området.

Paleá Kokkiniá befolkades från mitten av 1800-talet av bönder från arvanitiska byar i Attika som Spata, Menidi och Liosia, lockade av den röda jorden som lämpade sig för odling och djurhållning. Efter katastrofen i Mindre Asien 1922 kom först armeniska flyktingar, sedan greker från Smyrna, som grundade det separata Nya Kokkiniá, i dag kommunen Nikaia.

Namnet kommer från den röda jorden som lockade bönder från arvanitiska byar i Attika (Spata, Menidi, Liosia) i mitten av 1800-talet; de kallades arabbatzides för sina många kärror. Det centrala torget Agia Sotira har namn efter den lilla förklaringskyrkan från 1868, som invånarna fortfarande kallar "Agia Sotira". Torget Neráida var ändstation för linjen Pireus–Palaia Kokkinia och från 1955 en söndagsplats för kebab hos Serkos.

Paleá Kokkiniá ligger norr om Pireus centrum, avgränsat av Níkea i norr, Lefka i söder, Ágios Ioánnis Réntis i öster och Maniatika i väster. Dess axel är Leofóros Thivón, som skär genom stadsdelen från Retsinafabriken. Det centrala torget Agía Sotíra rymmer parken, skolkomplexet och en basketplan; det andra torget är Neraída, den gamla ändhållplatsen för linjen Pireus–Paleá Kokkiniá.

En marmorstele i hörnet av Thivon- och Falirougatorna minner om de tre första stupade i Kokkinia-blockaden; det gamla bussterminalen för 5:e KTEL vid Thivon 50, köpt under borgmästare Andreas Andrianopoulos, föreslogs som Nationellt transportmuseum av Panagiotis Fasoulas och Giorgos Kasimatis.