Afaiatemplet, Forntida grekisk helgedom i Aegina kommun, Grekland

Aphaiatemplet är ett doriskt peripteraltempel av lokal poroskalksten på en trestegad krepis, 13,77 gånger 28,81 m, med sex kolonner på kortsidorna och tolv på långsidorna; 24 av de 32 kolonnerna finns kvar. De ljust beige, kannellerade kolonnerna bär en slät arkitrav; flera är brutna eller saknas och öppnar mot det mörka inre. Det står på en cirka 160 m hög topp i nordöstra Aegina.

Platsen byggdes under den sena arkaiska perioden och ersatte en äldre helgedom som förstördes av brand. Platsen hade redan varit en plats för tillbedjan i århundraden före återuppbyggnaden, vilket fynd från tidigare perioder avslöjar.

Namnet Aphaia kommer från en kretensisk gudinna som identifierades med Diktynna eller Britomartis; hon flydde till Egina och försvann i en helig lund, invånarna fann en staty på platsen och kallade henne Aphaia, "den osynliga". Namnets ursprungliga form var Apha. Pausanias nämner helgedomen, och innan inskrifterna hittades ansågs den vara en helgedom för Athena eller Herakles.

Tillträde sker via en asfalterad väg som går nordost från hamnstaden och slingrar sig genom tallskogar. Platsen är mestadels jämn och lätt att gå, även om den erbjuder lite skugga på varma dagar bortom trädlinjen som omger kullen.

Pedimentskulpturerna som Cockerell och von Stackelberg grävde fram 1811 såldes till kronprins Ludwig av Bayern och nådde München 1828, där de visas i Glyptothek; fragment finns kvar i Aeginas museer och på platsen. Templets kolonner lutar något inåt och hörnkolonnerna är tjockare än de övriga.