Karsthans-Kirche, Protestantisk kyrka i Täbingen, Rosenfeld, Tyskland

Karsthans-Kirche i Täbingen är en rektangulär läktarkyrka uppförd 1834/1835 i senklassicistisk stil, med ett tunnvälvt skepp på höga träkolonner med egyptiserande kapitäl och en hästskoläktare. Det medeltida tornet i norr har kvar 1400-talets alemanniska korsvirke och två stora urtavlor. Den krämfärgade östfasaden har en triangulär gavel, ett rundbågefönster och en dörr inramad av pilastrar.

Redan på 700- eller 800-talet stod ett träkapell på marken tillhörig S:t Georgsklostrets fria gård; på 1000-talet ersattes det av en romansk kor- och tornkyrka invigd åt sankt Blasius, förnyad på 1400-talet. År 1739 blev Täbingen en egen församling och det förfallna kapellet blev för litet. Nuvarande kyrka uppfördes 1834/1835 efter ritningar av byggnadsinspektör Carl Christian Nieffer med den gamla tornet bevarat; den renoverades 1904 och 1967 och fick 1984, till 150-årsjubileet, namnet Karsthans-Kirche efter läkaren och vandringspredikanten Hans Maurer, kallad Karsthans, genom vilken Täbingen anslöt sig till reformationen.

Namnet Karsthans-Kirche antogs 1984 till 150-årsjubileet och syftar på Hans Maurer, kallad Karsthans, en läkare och kringvandrande predikant genom vilken Täbingen anslöt sig till reformationen. Kyrkan tjänar den protestantiska församlingen i Täbingen, Dautmergen och Zimmern unter der Burg; orgeln, byggd 1835 av Anton Braun från Spaichingen, kallas ”Tausendgüldenorgel”.

Kyrkan ligger i Täbingen, inte i Rosenfeld; prästgården på Oberland 9 är en separat korsvirkesbyggnad från 1712. Ingången är i öster, altaret och sakristian i väster. En gångstig, Kirchengässle, löper längs den muromgärdade kyrkogården fram till kyrkan. Tornets bottenvåning, som var kor i det forna S:t Blasius-kapellet, rymmer en minnesmosaik från 1963.

Tornet tjänade en gång som befäst vaktorn och tillflyktsort för byn, och dess bottenvåning var koret i det medeltida Sankt Blasius-kapellet; den forna korvalvbågen antyds fortfarande på tornets västra sida. Sedan 1963 rymmer det renoverade tornets inre ett minnesmärke över stupade, en mosaik av Wilhelm Pfeifer från Tübingen som framställer kvinnorna vid den tomma graven efter Kristi uppståndelse, utförd av Täbingen-plattläggaren Hermann Huonker.