Ohlerich-Speicher, lagerbyggnad i Wismar, Tyskland

Ohlerich-Speicher är en 34 meter hög spannmålssilo i tegel vid Stockholmer Straße i Wismars Speicherstadt, intill Baumhaus. Den uppfördes 1938, har sju till elva våningar och 17 lagringsceller. Tegelvolymen präglar gamla hamnen, som sedan 2002 är ett UNESCO-världsarv.

Spannmålssilon uppfördes 1938 åt grossisten Joseph Löwenthal & Co. i spannmål, gödsel och utsäde, med 17 lagringsceller fördelade på sju till elva våningar. 1933 tvingades de judiska ägarna, bröderna Löwenthal, lämna företaget av Paul Ohlerich med stöd av ministerpresident Walter Granzow, och firman bytte namn till Ohlerich und Sohn KG. Efter 1945 förstatligades byggnaden av DDR inom det statliga spannmålskombinatet, som använde den som lager till 1990.

Byggnaden bär namn efter Paul Ohlerich, som 1891 anställdes hos Joseph Löwenthal & Co., blev delägare 1895 och tog över firman 1933, då den bytte namn till Ohlerich und Sohn KG. De judiska ägarna, bröderna Löwenthal, tvingades bort; Otto Löwenthal, hans hustru och två barn omkom i Förintelsen.

Silon står på Stockholmer Straße i Speicherstadt, intill Baumhaus och nära den gamla hamnen. Det är en tegelbyggnad på 34 meter med sju till elva våningar, vars fasad syns från gatan när som helst. Sedan 2019 rymmer den semesterlägenheter, så interiören är inte öppen för tillfälliga besökare.

Få besökare vet att byggnaden nu fungerar som ett semesterlägenhetskomplex samtidigt som den förblir föremål för pågående debatter om korrekt namngivning och historisk dokumentation av dess kontroversiella förflutna. Denna dubbla roll gör den till en plats där samtida användning och historiskt ansvar möts.