Johanneskirche, Kyrkobyggnad i Neu-Isenburg, Tyskland

Johanneskirche är en modern kyrkobyggnad i Neu-Isenburg, uppförd 1966–1968 enligt ritningar av arkitekten Harry Hintereder. Inuti står en hög träorgel på en läktare längst bak, med ett ljusbrunt träskåp vars två stora sidopaneler fälls upp som vingar. Metallpiporna är ordnade i fem sektioner och ett metallräcke löper längs läktarens kant under orgeln.

Johanneskirche uppstod efter förstörelsen av reformerta kyrkan Am Marktplatz, träffad i ett brittiskt flyganfall den 20 december 1943. Gudstjänsterna flyttade till en förskolebarack på Schillerstrasse och 1955 färdigställdes ett församlingshus. Johannesgemeinde blev självständig den 1 april 1958. Arkitekten Harry Hintereder vann tävlingen 1963; utgrävningen började i augusti 1966, taklagsfesten hölls i januari 1967 och kyrkan invigdes den 7 december 1968.

Interiören har konstverk av skulptören Harro Erhart som formar altarväggen, dopfunten, predikstolen och entrédörrarna. Dessa verk ger rummet en personlig och konstnärlig karaktär.

Kyrkan ligger i västra Neu-Isenburg, dit församlingen flyttade efter att dess kyrka vid torget förstördes 1943; församlingshuset som föregick den blev klart 1955. Gudstjänster hålls i byggnaden, och orgelläktaren nås via balkongen längst bak, där instrumentet står bakom ett metallräcke.

Orgeln byggdes av Ahrends verkstad i Loga i Ostfriesland och togs i bruk den 18 februari 1973 efter fyra och ett halvt års byggtid. Det mekaniska instrumentet har 17 stämmor på två manualer och pedal, med tennpipor i ett ekskåp. Dess två klockor från Rincker-gjuteriet i Sinn ljuder i intervallet b′–des″.