Schwägrichens Garten, Historisk trädgård i Leipzig, Tyskland

Schwägrichens trädgård är en historisk trädgård i Leipzig med två tydligt utformade avsnitt. Den övre delen visar geometriska blomsterrabatter i nederländsk-fransk stil, medan det nedre området följer principerna för engelsk landskapsarkitektur.

På 1600-talet anlade familjen Volckmar en trädgård här; 1683 ägdes den av teologen Johann Adam Scherzer, vars andra hustru var född Volckmar. Från 1741 lät Christoph Georg Winckler bygga ett trädgårdshus, en herrgård och ett växthus, och namnet Wincklerscher Garten blev vedertaget. 1814 övergick egendomen till damast- och linnefabrikanten Christian Gottlieb Schwägrichen, som senare gav den till sin bror Christian Friedrich Schwägrichen, direktör för Leipzigs botaniska trädgård 1807–1837. Änkan sålde 1858 en del till bankiren Wilhelm Theodor Seyfferth för Johannaparken; arvingarna sålde resten till staden 1888 för 2,5 miljoner mark, och köpesumman finansierade en stiftelse.

Trädgården är uppkallad efter Christian Friedrich Schwägrichen, professor i botanik och direktör för Leipzig universitets botaniska trädgård 1807–1837. Under sin tid slog han samman delar av sin egen trädgård med den botaniska trädgård som anlades i grannfastigheten Triers Garten. Arvingarna Ottilie Döring och Sidonie Gröppler sålde 1888 återstoden av marken till staden för 2,5 miljoner mark och använde sista inbetalningen på 600 000 mark till en stiftelse för de bildade stånden, vilket gav dem gator uppkallade efter sig.

Fastigheten gränsade ursprungligen till en vattenkanal och var ansluten till omgivningen via en bro, vilket hjälper till med orienteringen. Idag kan besökare spåra den historiska strukturen genom att utforska båda trädgårdsavsnitten.

De två stora dammarna hörde till den södra grannen Triers Garten, inte till Schwägrichens Garten. Här var fontänen bakom trädgårdshuset det särskilda inslaget, anlagd under Christoph Georg Winckler: en huvudstråle och 16 bågstrålar, då räknad bland Leipzigs vackraste.