St. Blasius, Sockenskyrka i Ehingen, Tyskland

Sankt Blasius är en sockenkyrka i Ehingen som ligger på en platå ovanför floden Schmiech och omges av kraftiga murar från en tidigare kyrkogård. Byggnaden förenar romanska grunder med senare tillägg och har en typisk planlösning med kor och sidoskepp.

Den äldsta delen är tornets bottenvåning av buckelkvadersten från början av 1200-talet, då tornet ännu stod fritt. En stadsbrand 1688 gjorde om den treskeppiga hallkyrkan till en murpelarkyrka med sidokapell. Efter branden 1749 byggdes koret och sakristian upp från 1754 efter ritning av Johann Caspar Bagnato.

Kyrkan är vigd åt sankt Blasius och tillhör stiftet Rottenburg-Stuttgart. Dess sex bronsklockor omfattar tre klockor från 1700-talet som klarade beslagtagandena för krigsmateriel under båda världskrigen; den största är Helig-Ande-klockan, den näst största Treenighetsklockan. I takryttaren hänger tre små klockor: väder- eller Theodulusklockan, dopklockan och dödsklockan.

Tornet är 64,5 meter högt; dess nedersta våning av grovhuggna stenblock härrör från början av 1200-talet, medan klockvåningen och den spetsiga åttkantiga spiran tillkom 1958. Inne har orgeln på läktaren 50 register på fyra manualer och pedal. I tornet hänger sex bronsklockor, tre av dem från 1700-talet.

Takmålningen av den sista måltiden är av Giuseppe Appiani, inte Joseph Ignaz Appiani. I det första kapellet på södra sidan utförde Ulm-målaren Wilhelm Geyer fresker 1936, ett verk av klassisk modernism; dopfunten från 1515 står i samma kapell.