Hoppenrade manor, Herrgård i Löwenberger Land, Tyskland

Hoppenrade herrgård är ett tvåvåningshus i Hoppenrade i Löwenberger Land i norra Brandenburg. Utseendet kommer från en ombyggnad i senbarock klassicism omkring 1800: sidoflyglarna behölls nästan oförändrade medan mittpartiet byggdes om kraftigt. Huvudbyggnaden har valmat tak, nio fönsteraxlar mot gården och tretton mot trädgården; i sydöstra flygeln finns den tidigare by- och patronatskyrkan, den andra flygeln användes för ekonomiska ändamål. Mittpartiet markeras av ett enaxligt portalrisalit med balkong och attika.

Hoppenrade uppstod ur en bosättning grundad omkring 1230, första gången dokumenterad 1269 som markgreveegendom. Från 1270 till 1460 innehades den av biskoparna i Brandenburg, därefter av familjen von Bredow till 1788. År 1541 lät Hans von Bredow uppföra ett Vorwerk, som omkring 1600 byggdes om till ett vattenslott; rester av vallanläggningen finns kvar. År 1724 ersatte Johann Heinrich von Bredow det med ett envåningshus med tre flyglar, och 1800 lät Luise Charlotte Henriette von Kraut bygga om mittpartiet i senbarock klassicism, vilket gav huset dess nuvarande utseende.

Namnet Hoppenrade går tillbaka på byn som grundades omkring 1230 och först dokumenterades 1269. Luise Charlotte Henriette von Kraut, känd genom Theodor Fontanes bok Fünf Schlösser, gjorde godset till en plats för fester; baler och mottagningar hölls även under fransk ockupation och finansierades genom att godsets skogar höggs ned och såldes. I sydöstra flygeln finns den tidigare by- och patronatskyrkan.

Herrgården är en privat familjebostad och inte öppen för allmänheten, så den kan bara ses utifrån. Sydöstra flygeln rymmer den tidigare by- och patronatskyrkan, den andra flygeln tjänade godsets ekonomi. Byggnaden ligger i byn Hoppenrade i kommunen Löwenberger Land, norr om Berlin.

I sydöstra flygeln finns den tidigare by- och patronatskyrkan; den andra flygeln användes för ekonomiska ändamål. Mittpartiet framhävs av en enaxlig portalrisalit med balkong och attika. Den treflyglade byggnaden från 1724 ersatte ett vattenslott vars vallrester ännu syns.