St. Emmeram, Församlingskyrka i Geisenfeld, Bayern, Tyskland

St. Emmeram är en romansk pelarbasilika med dubbeltornsfasad i väster och ett gotiskt kor med fem sidor. Det lägre norra tornet, Stifterturm, har pyramidtak och blindfält inramade av bågfriser; södra tornet höjdes på 1700-talet och bär ur och en svängd huv med lanterna. Långhuset öppnar sig mot sidoskeppen genom rundbågade arkader på pilastrar med joniska och korintiska kapitäl.

St. Emmeram uppfördes 1030 när greve Eberhard II av Ebersberg och hans hustru Adelheidis grundade benediktinkloster i Geisenfeld, invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd och sankt Zeno. Ett gotiskt kor tillkom 1384, vars nätribbor 1602 ersattes av pärlstavsprofiler. Från 1728 lät abbedissan Maria Cäcilia Weiß bygga om kyrkan i barockstil, och biskop Johann Theodor av Bayern invigde den 15 april 1730. Efter sekulariseringen 1803 blev den församlingskyrka och övertog namnet från den gamla St. Emmeram-kyrkan som revs 1873.

Kyrkan är vigd åt Emmeram av Regensburg, ett helgon som också vördas i Regensburgklostret St. Emmeram. Takfresken i långhuset visar grundarna Eberhard II och Adelheidis krönas med lagerkransar av påven, med Jungfrun och Barnet ovanför och en byggmästare som håller klosterplanen bredvid. Ett kronostikon i kupolfresken anger årtalet 1728, då abbedissan Maria Cäcilia Weiß inledde den barocka omgestaltningen.

Kyrkan ligger i det gamla klosterkomplexet; västfasaden med sina två torn vetter mot besökaren som kommer från centrum. Det södra tornet, som höjdes på 1700-talet, har en klocka och en svängd huv med lanternin. Interiören nås från väster; det upphöjda gotiska koret ligger i öster.

Freskerna från 1516 i korets valv var överkalkade i århundraden och togs fram först vid renoveringen 1971; de visar kyrkofäderna, evangelistsymbolerna och änglar med passionsredskapen. En stuckribba från 1602 döljer delvis det apokalyptiska lammet på boken med de sju sigillen.