Old château of the Eremitage in Bayreuth, Sommarpalats i Bayreuth, Tyskland

Gamla slottet i Eremitaget i Bayreuth är en fyrflygelig anläggning uppförd från 1715, som man kommer in i via en liten grotta i söder. Norra flygeln rymmer en balsal och markgrevens rum, medan östra och västra flyglarna har enkla eremitbostäder. Fasaden behöll sin ruinprägel efter markgrevinnan Wilhelmines utbyggnad 1735.

Markgreve Georg Wilhelm lät uppföra palatset från 1715 som lusthus; arkitekten var troligen Johann David Räntz den äldre, elev till Paul Decker, med Johann Heinrich Endrich som byggledare. År 1735 skänkte Friedrich Eremitaget till sin hustru Wilhelmine, som byggde ut nordsidan med fem rum per våning och behöll fasadens ruinprägel. Efter restaureringarna 1928–1935 och 2005–2009 kan det åter besökas på guidade turer.

Namnet Eremitage kommer från hovets eremit Lek: markgreven och några hovmän tillbringade dagar som eremiter i hyddor utspridda i skogen och möttes på kvällen i slottets festsal. Markgrevinnan Wilhelmine, som fick egendomen 1735, gjorde om eremitcellerna i damflygeln till sin konstnärliga arbetskammare.

Det gamla slottet kan bara ses på guidade turer; det öppnades igen efter restaureringen 2005–2009. Restaureringen 1928–1935 hade delvis förändrat det historiska tillståndet, så en del ytor som syns i dag härrör från den insatsen. Byggnaden ligger i Eremitage-parken öster om stadsdelen Sankt Johannis, inte i Bayreuths centrum.

Två lackpaneler i det japanska kabinettet var gåvor från den preussiske kungen Fredrik den store och är värdefulla bevis på diplomatiska förbindelser. Dessa sällsynta östasiatiska konstverk visar hovets kosmopolitiska smak på 1700-talet.