Kelle-Teufelskanzel, Naturreservat i Bornhagen och Lindewerra, Tyskland

Kelle-Teufelskanzel är ett naturreservat på Höhebergs branta västra sluttning, där Kelledalen faller cirka 365 meter på bara 1 400 meter ner till Werra. Teufelskanzel är en omkring 25 meter hög, nästan lodrät klippa av mellanbuntsandsten på cirka 452 meters höjd. Reservatet skyddar skogar som uppstått ur tidigare skottskogsbruk och gränsar till det hessiska reservatet Harthberg.

Reservatet inrättades 1996 för att skydda de skogssamhällen som uppstått ur det tidigare skottskogsbruket. Det ligger på Höhebergs branta västsluttning, ett brokig sandstensblock som lyfts i övergången mellan Eichenberg-Saalfelds förkastningszon och Leinegraben. Det ingår i biotopnätverket Gröna bandet och Natura 2000 och gränsar direkt i väster till det hessiska reservatet Harthberg.

Detta skyddade område är en del av Gröna bandet, som länkar samman ekologiska korridorer längs den forna inre tyska gränsen genom Thüringen. För besökare är denna roll fortfarande synlig idag som en påminnelse om hur naturen har återhämtat sig i ett en gång delat landskap.

Stigarna stiger från Werratalet vid Lindewerra upp till Teufelskanzel på cirka 452 m, en höjdskillnad på omkring 365 m på bara 1400 m, med lutningar mellan 18° och 36°. Berget är mellersta Buntsandstein, inte kalksten, så räkna med hala sandstenshällar och rötter. Stadiga skor krävs; bäcken i Kelledalen försvinner tidvis i sitt mellersta avsnitt.

Klipporna består av mellersta Buntsandstein, en rödbrun till gråbrun sandsten, inte kalksten. Folktron knöt först klippan till Oden och hans valkyrior innan den blev känd som djävulens predikstol; Ludwig Bechstein återberättade djävulslegenden i sin bok från 1853. Theodor Storm, domare i Heiligenstadt 1856–1864, besökte utsiktsplatsen och prisade den i novellen "Eine Malerarbeit" från 1867.