Laußnitzer Heide, Särskilt skyddsområde i Radeburg, Laußnitz och Ottendorf-Okrilla, Tyskland

Laußnitzer Heide är ett skyddat skogsområde nordost om Dresden som består av tallar, granar och lärkträd blandat med utspridda lövträd. Landskapet består av en varierad sammansättning av trädslag fördelade över svaga sluttningar och öppna gläntor.

Tre byar i dagens skog, Nicklasdorf, Johnsdorf och Gumprechtsdorf, förstördes i husiterkrigen 1431 och återuppbyggdes aldrig; ruinen efter Nicklasdorfs kyrka ska ha rivits 1836 av skogsförvaltaren Friedrich August Kasten. Wettinerna använde skogen till jakt, och hårt bete av vilt och oreglerad avverkning minskade lövskogen kraftigt under 1700- och 1800-talen. Från 1811 började återplantering med tall och gran, främst på initiativ av Heinrich von Cotta.

Skogen har fått sitt namn efter Laußnitz, en gång ett Kammergut tillhörande de sachsiska kurfurstarna, som jagade här. Tre byar i dagens skog — Nicklasdorf, Johnsdorf och Gumprechtsdorf — förstördes i husiterkrigen 1431 och återuppbyggdes aldrig. Stenarna från Nicklasdorfs kyrka ska 1836 ha använts för att förbättra skogsstigarna.

Skogen genomkorsas av raka, rutformiga vägar anlagda för jakt; Flügel C löper i dag genom bädden av den forna Schwarzer Teich, utdikad omkring 1850. Dammweg följer den gamla dammen vid dess södra strand. Brandvakttornet på Hintere Buchberg (254 m) är inte öppet för allmänheten och de skogklädda höjderna ger ingen utsikt över heden.

Vargmonumentet i Laußnitzer Heide minner om den sista vargjakten 1740, då den sista vargen sköts. Sedan 2019 är skogen återigen revir för en vargflock. Vid monumentet längs B 97 står en sachsisk halvmilssten från 1836, nu i dåligt skick.