St. Martin, Församlingskyrka i Nienburg/Weser, Tyskland

Sankt Martin är en treskeppig gotisk hallkyrka av tegel och Portasandsten, invigd 1441, med ett kvadratiskt västtorn som 1896 kröntes av en åttkantig koppartäckt huv. Långhuset har tre något rektangulära travéer och förnyade masverksfönster mellan trappade strävpelare, krönta av höga tvåvåningsgavlar. Koret, delvis av sandsten och delvis av tegel, avslutas med en polygonal absid och saknar gavlar.

St. Martin är belagd sedan slutet av 1200-talet, och delar av en korsformig basilika från 1200-talets första hälft finns kvar i hallkoret. Den treskeppiga tegelkyrkan med fyrkantigt västtorn, delvis av Portasandsten, invigdes 1441. Emanuel Bruno Quaet-Faslem restaurerade den 1830/31, och 1896 fick tornet sin åttkantiga koppartäckta huv.

De tolv små apostlafigurerna i sandsten på altaret, utförda omkring 1515/20, tillskrivs Snetlagemästaren från Mästaren av Osnabrücks verkstad; var och en har eget ansikte, hållning och till och med storlek. De avlägsnades från kyrkan 1830 och köptes tillbaka från konsthandeln 1987. I tornhallen ligger gravstenen i högrelief för greve Otto VIII av Hoya (död 1582) och hans hustru Agnes, med tillhörande tvåvånings epitafium tillverkat i Bremen.

St. Martin är registrerad som en pålitligt öppen kyrka, så besökare kan i regel räkna med att komma in. Långhuset nås via den förnyade portalen i det kvadratiska västtornet; tornhallen rymmer greve Otto VIII av Hoyas gravhäll i högrelief. I valvet i långhusets nordvästra travé och på den nordöstra travéns östvägg finns senmedeltida muralmålningar, restaurerade 1964.

På altaret står tolv små apostlafigurer i sandsten från omkring 1515/20; de tillskrivs Snetlagemästaren från Osnabrückmästarens verkstad. De avlägsnades 1830 och köptes tillbaka från konsthandeln 1987. I tornhallen ligger gravstenen i högrelief för greve Otto VIII av Hoya (död 1582) och hans hustru Agnes.