Dominikanerkloster Prenzlau, Senmedeltida kloster och museum i Prenzlau, Brandenburg

Dominikanerkloster Prenzlau är ett tidigare dominikankloster uppfört i fyra etapper från 1275 till omkring 1500. Kärnan är en treskeppig tegelhallkyrka invigd 1343, omgiven av en korsgång och tvåvånings tegelbyggnader för konventet. Kyrkan har smala två- och tredelade masverksfönster efter förebild från Chorins klosterkyrka, kryssvalv på åttkantiga pelare och en senare tillbyggd sakristia med kryssvalv på en rund pelare.

Sedan markgreve Johan I av Brandenburg 1250 hade fått Uckermark gav han dominikanerna tillstånd att grunda ett kloster; de första munkarna anlände 1275 och Johan II räknas som grundare och donator. Klostret byggdes i fyra etapper från 1275 till omkring 1500 och var 1308 ett av de rikaste dominikanklostren i markgrevskapet. En brand skadade det 1519 och gemenskapen upplöstes 1545 under reformationen.

Sedan 1577 används den tidigare klosterkyrkan av den protestantiska Nikolaigemeinde, därför heter den i dag Nikolaikirche. Anläggningen tillhör Europeiska tegelgotikrutten och det tysk-polska klosternätverket, och sedan 1930 rymmer den Kulturhistorisches Museum, stadsarkivet, stadsbiblioteket och evenemangscentret Kulturarche.

Anläggningen ligger vid gamla stadens sydvästra kant, alldeles intill Steintor, på något förhöjd mark ovanför Unteruckersee. Kyrkan används sedan 1577 av Nikolaiförsamlingen och kallas därför i dag Nikolaikirche. Sedan 1930 används klostret som museum; i samma byggnader finns stadsarkivet, stadsbiblioteket och evenemangscentret Kulturarche.

Kyrkans bronsdopfunt, tillverkad omkring 1400, kommer från Mariakyrkan i Prenzlau. Foten vilar på tre stiliserade djur och tre mansfigurer på den nedre kanten bär upp skålen, som under spetsbågar har reliefbilder av Deesis och de tolv apostlarna.