Frauenkirche, Luthersk kyrka i Zittau, Tyskland

Frauenkirche är en luthersk kyrka utanför Zittaus gamla stad, återuppbyggd som en tidigbarock pseudobasilika efter blixtnedslag och bränder. Den har ett kort och brett långhus med sadeltak och en liten takryttare med hög kopparklädd huv daterad till 1715. På södra sidan finns bevarade spröjsfönster, och västfasaden har en nygotisk portal från 1897.

Uppförd omkring 1260–1280 under böhmiskt inflytande som en tidig gotisk kyrka och tillhörde Johanniterordens kommenderi som grundades under första hälften av 1200-talet. Efter förstörelse genom blixtnedslag och brand återuppbyggdes den som en tidigbarock pseudobasilika. År 1572 sammanfördes de bevarade östra delarna till en egen byggnad och långhuset revs; 1897 följde en restaurering.

Kyrkan har sitt namn efter "Unserer Lieben Frau", medeltidens vigning till Jungfru Maria. Kyrkogården Frauenfriedhof runt byggnaden anses vara Zittaus äldsta begravningsplats och är fortfarande stadens viktigaste konfessionella gravplats, förvaltad av den lutherska församlingen. Flygelaltaret från 1619 rymmer en målad träskulptur av Madonnan från 1500-talets första fjärdedel, omgiven av två änglar och en strålglans.

Kyrkan ligger utanför Zittaus gamla stad och omges på alla sidor av Frauenfriedhof, vars senare utvidgningar sträcker sig norrut. Tillträde ges via den västra portbyggnaden från 1695, med en sandstensrelief av en dödskalle ovanför bågen, eller porten i sydväst från 1655. Kyrkan är en aktiv luthersk gudstjänstplats, så besök den utanför gudstjänsttiderna.

Takets lilla torn har en kopparklädd huv daterad 1715, och på södra sidan finns spröjsfönster kvar från den tidiggotiska byggnaden som restes omkring 1260–1280. Västportalen med spetsig gavel är från 1897, då stora delar av inredningen, bland annat epitafierna, flyttades till museet.