Maybach I och II, Militärt bunkerkomplex i Zossen, Tyskland.

Maybach I och II var två sammankopplade underjordiska högkvarter nära Zossen: Maybach I hade tolv trevånings ytbyggnader kamouflerade som ett bostadsområde, Maybach II elva, med två våningar sammankopplade bunkrar och sextio centimeter tjocka väggar under. Djupare låg dricksvattenbrunnar, gasfilter och dieselmotorer. Den separata sambandsbunkern Zeppelin var en tvåvåningsbyggnad på 117 × 22 m med en trevånings tillbyggnad på 57 × 40 m, förbunden med Maybach via en sydtunnel.

Maybach I påbörjades 1937 och var fullt operativ i december 1939; Maybach II färdigställdes 1940. Komplexen inhyste arméns högsta ledning och Wehrmachts högsta ledning. I januari 1945 flyttade arméns generalstab in i Maybach II, och den 20 april 1945 evakuerades anläggningen när sovjetiska trupper närmade sig. Bunkrarna förstördes till stor del av sovjetiska styrkor i slutet av 1946.

Namnet Maybach kommer från Maybach-bilmotorn, och kodnamnet Zeppelin avsåg först bara sambandsbunkern innan det kom att gälla hela kommandsanläggningen. Zeppelinbunkern förblev under hela kriget Wehrmachts största och modernaste sambandsknut. Den 1 september 2009 öppnade ett museum i Wünsdorf om de sovjetiska truppernas 49-åriga historia i Tyskland.

Ruinerna av ingångsbyggnaderna ovan jord kan besökas på guidade turer, och ett museum i Wünsdorf Book Town visar utställningar om ortens militärhistoria och bunkerkomplexen. Delar av Maybach I:s underjordiska anläggning är fortfarande tillgängliga via ingångsruinerna tillsammans med den intilliggande kommunikationsbunkern Zeppelin, medan Maybach II har nästan utplånats.

Ytbyggnaderna hade falska fönster och dörrar för att skapa intrycket av ett vanligt bostadsområde när de sågs från flygplan ovan. Denna vilseledning var så effektiv att piloter som flög över inte kunde identifiera området som en militär anläggning.