Klosterkirche, Kloster i Zittau, Tyskland

Klosterkirche, kyrkan i det tidigare franciskanerkonventet i Zittau, är en tvåskeppig hallkyrka av putsad sandsten med högt sadeltak. Koret ligger i norra skeppets axel och avslutas rakt med tre spetsbågiga fönster; på nordsidan ansluter ett kapell från 1400-talet invigt åt sankta Katarina. Det smala kvadratiska tornet är 70 meter högt, övergår i oktogon omkring 1660 och kröntes 1758 med huva, lanternin och svängd spira.

Klostret grundades omkring 1260 av den böhmiska adelsfamiljen von Leipa och tillhörde Goldbergs kustodie i den sachsiska franciskanerprovinsen. År 1407 hölls Saxoniens provinskapittel i Zittau. Efter växande reformatoriskt inflytande från 1521 ställdes konventet 1522 under en minister hos den böhmiska kungen; byggnaderna övergick 1543 till stadsrådet och den siste brodern avled 1554.

Kyrkan är nu Zittaus andra protestantiska församlingskyrka, invigd 1662. Namnet kommer från franciskanerklostret som grundades omkring 1260 av den böhmiska familjen von Leipa. Koret avskiljs av en genomskinlig vägg, och de före detta klosterbyggnaderna har sedan 1934 inhyst Zittaus stadsmuseum.

De tidigare klosterbyggnaderna hyser nu Zittaus kommunala museer, medan kyrkan fungerar som evangelisk-luthersk församlingskyrka. Besökare bör notera att tillgång till båda områdena kan kräva planering, eftersom de tjänar olika syften.

De tidigare klosterbyggnaderna har sedan 1934 inhyst Zittaus stadsmuseum. Från 1705/06 användes delar av den gamla klostergången som bostäder för äldre ensamstående kvinnor, senare som fattighus till 1928. Tornet, kvadratiskt i plan 1480, övergår omkring 1660 till oktogon och fick 1758 en huv med lanternin och svängd spira av Johann Andreas Hünigen.