St. Laurentius, Kyrkobyggnad i Markranstädt, Tyskland

St. Laurentius är en sengotisk salkyrka med putsad fasad, brant mörkt tak och ett västtorn krönt av lökformad kupol, lanternin och spira. Höga spetsbågiga fönster med masverk sitter mellan grunda strävpelare. Inuti har det tunnvälvda långhuset träläktare på tre sidor, bara västläktaren är två våningar, och ovanför den står en orgel i tre delar.

Koret var under uppförande 1518 och välvdes 1519; långhuset byggdes 1521–1525 av mästarna Thomas och Brosius, medan västtornet har romanskt ursprung. Julius Zeißig förstorade fönstren och höjde tornet 1899–1927, och 1965 genomfördes en restaurering.

Det målade vingaltaret från 1569 är kyrkans huvudstycke: på flyglarna finns korsfästelsen, Getsemane och uppståndelsen samt den gisslade Kristus och Maria. Den nygotiska predikstolen gjordes av Julius Zeißig omkring 1900, och en barock dopläsapult av Caspar Friedrich Löbelt är daterad 1741. I fönstren finns jugendglasmalningar från 1906 bevarade.

Byggnaden ligger centralt i Markranstädt och är lätt att nå, med fasta tider för gudstjänster och besök. Det är bra att kontrollera officiella källor eller lokala informationsställen för exakta öppettider innan du planerar ditt besök.

Tornens kärna är troligen romansk, äldre än kyrkorummet från 1518–1525, och står inte i axeln utan förskjuten västerut. Två igenmurade rundbågefönster finns kvar i den. Tornet höjdes vid Julius Zeißigs ombyggnad, som pågick 1899–1927.