St. Marien und Laurentin, Kyrkobyggnad i Lauenstein, Tyskland

St. Marien und Laurentin är en eftergotisk hallkyrka i Lauenstein, återuppbyggd 1596–1602 med återanvändning av koret, yttermurarna och tornets nedre del. Exteriören är enkel: treskeppigt långhus och enskeppigt kor med tresidig avslutning, indelade av strävpelare, kvadratiskt västtorn med lökkupol och långa spetsbågiga fönster. Inuti bär fyra fasade åttkantiga pelare långhusets nätvalv och sidoskeppens stjärnvalv.

Den ursprungliga kyrkan dateras till 1300-talet och byggdes i stort sett om mellan 1596 och 1602 efter en förödande stadsbrand. Denna rekonstruktion formade strukturen som besökare ser idag.

Kyrkan kallas också St. Marien und Laurentin. Inredningen påminner om familjen von Bünau: det 9 m höga epitafaltaret av Michael Schwenke hedar Rudolph von Bünau och Anna von Schleinitz, båda döda 1591, och en sandstensepitaf hedar en ogift kvinna von Bünau. Leta efter de knäböjande stiftarfigurerna och alliansvapnet med årtalet 1511.

Kyrkan ligger i stadsdelen Lauenstein i Altenberg, i distriktet Sächsische Schweiz-Osterzgebirge. Det fyrkantiga västtornet med Welsch-huv och långhuset indelat av strävpelare syns bäst utifrån; den igenmurade sengotiska portalen sitter på nordsidan. Till interiöret med det 9 m höga altaret kommer man via tornets ingångshall med kryssribbvalv.

Kyrkan ingår i Unescos världsarv Montanregion Erzgebirge/Krušnohoří. Dess 9 m höga och 7 m breda epitafaltare av Michael Schwenke (1594–1602) minner Rudolph von Bünau och Anna von Schleinitz, båda döda 1591; de knäböjande stiftarfigurerna samt Mose och Aron flyttades troligen dit först 1615 av Lorenz Hornung.